Jag har bakat vaniljhorn i dag och det är första gången. Det skulle jag inte ha gett mig på men det får ni se lite längre ner i inlägget. Receptet kommer från en som heter Lisa på sajten "Tasteline" som jag själv varit med i för många år sedan.   

Degen blev jättebra och jag använde riktigt smör.   

Sen skulle degen in i kylskåpet i 20 minuter och efter det delas upp i 35 bitar. Då fick min man ta över för det började snurra i huvudet...  

Jag borde ha kollat hur kakorna skulle se ut innan jag började rulla ut dom...  Nu blev dom som hästskor och urfula. Fast jag tänkte att bara dom blir goda så.     

Innan dom blev kalla skulle man doppa dom i socker. Naturligtvis gick dom flesta av på mitten och misslyckandet var ett faktum. Felet jag gjorde var att rulla ut dom för tunna. Dom skall vara tjockare så dom inte går sönder.  Nu skall jag bara baka säkra kort som jag vet blir lyckade. Skall testa att göra dom en gång till efter nyår, och då på rätt sätt. Jag får väl ge dom misslyckade till fåglarna nere vid Ingelund...  

Så här tjocka och fina skall dom se ut. Klicka här för att se vart jag hittade bilden. Jag har ju ätit såna flera gånger hos Malmborgs lilla så jag borde veta bättre. Varken min man eller jag kan ju smaka på kakorna men dom luktar gott i alla fall...  I kväll skall vi bara ta det lugnt och se på tv och nån film.  På söndag är det Julmarknad här i samhället och då går folk man ur huse (gammalt uttryck).  Det skall bli kul att gå på i år när det är så pass mycket snö så det känns lite juligt.

Tina Turner med "Funny how time slips away". Klicka här för att komma in på hennes hemsida

Han som myntade det citatet hette Thomas Thorild och han föddes 18/5 1759 i Svarteborg i Bohuslän. Han dog 1/10 1808 i Greifswald. Han var en svensk författare, poet, filosof, från 1795 professor och bibliotekarie vid Greifswalds universitet. Jag själv använder det intrycket ofta. Uttrycket har även använts i "Vi på Saltkråkan"

Här var jag på väg i förmiddags in till samhället för att handla lite och promenera omkring. Det är lagomt med snö och soligt.  Den smälter tyvärr undan för solen är stark nu.    

Snöröjningen ser ut att funka inne i samhället och det var lätt att promenera. Nu har jag väl ändå bloggtorka....  Som ni ser har vi ytterligare ett konditori och det heter Johnssons. 

Köpte en blomma på ICA som såg så positiv ut med gumman på toppen och några bjällror på sidorna. Den är ganska hög med en tjock stam.              

Dagens frestelse från Riz. Dom gör så vackra tårtor och bakelser. Jag har själv bakat vaniljhorn i dag för första gången och det blev ingen höjdare. Det kommer i nästa inlägg...  

Här är jag på väg in till min mans arbetsplats "Magnisastugan".       

En vy från ena stugsidan över järnvägen där man ser att solen tittar fram. 

Jag har en stor kopp med fat som jag köpte på Butik Ingelund för några år sedan. I den har jag haft blommor förut,  nu har jag gjort en liten julgrupp med blommor och utsmyckning från Acleja Blomsterhandel. Koppen skall stå på köksbordet   

Ruth Moody med "Cold Outside". Klicka här för att komma in på hennes hemsida. Hon är en Australienskfödd sopran och låtskrivare, och medlem i den kanadensiska folkmusik trion The Wailin Jennys

I går bakade jag dessa två morotskakor i olika formar. Den till höger blir mer som en tårta och man kan ha lite topping ovanpå. Dom ser rätt tråkiga ut dessa kakor på utsidan men insidan ser läcker ut och är jättegod.

Här ser ni receptet på kakan. Det man måste vara uppmärksam på är tiden. Har man den inne i hela 45 minuter så blir den snustorr. Jag brukar kolla kakan när det är 16 minuter kvar och ibland är den färdig redan då. Det är nog olika på ugnar men det var lika på vår förra ugn. Jag har aldrig haft citronkräm till så det måste jag testa på mina gäster ....  Jag sa till min son att allt gott kommer att finnas trots att inte vi äter nåt och då sa han: Jasså ni skall göda oss och själv sitta där och sukta...  . Klicka här för att få recept på citronkräm.   

Peter, Paul & Mary med den passande låten "Lemon Tree". Klicka här för att komma in på deras hemsida. Dom var en amerikansk trio som bildades 1961 i New York. I trion som ofta förkortades PP&M, ingick Mary Travers (född 1936, död 2009) Jag visste inte att hon gått ur tiden. Noel Paul Stookey (född 1937) och Peter Yarrow (född 1938). Deras storhetstid var på 1960-talet, men gruppen har även existerat senare.  

Jag har nu sett en av filmerna jag lånade på biblioteket och den heter "Första dagen på resten av ditt liv" det är en fransk film från 2008 i regi av Rémi  Bezancon. Den var helt fantastisk och jag skriver under på vad MovieZine skriver i sin recension av filmen. Klicka här för att komma in på den sidan och läsa. Det började med att jag tyckte den var lite tråkig men den tog sig hela tiden och skådespelarna var helt suveräna, och det slutade med att jag grät så det nästan gjorde ont. Den var annorlunda på nåt vis för det skildrade en familjs vedermödor under några typiska perioder i livet och man känner igen sig om man levt ett tag. Jag gillar även bildspråket som är lite annorlunda så den är ingen dussinfilm utan  har både djup och en del humor men på ett njutbart sätt. Jag nästan sjönk in i filmen så fängslanden var den.

I rollerna ser man:    

Gilles Lellouche, Roger Dumas, Zabou Breitman, Marc- André Grodin, Pio Marmai. mfl

Här ser ni dom som spelar föräldrarna i filmen.  Klicka här för att se vart jag hittade bilden.

Om Första dagen på resten av ditt liv:

Ett drama centrerat runt fem dagar i en familjs liv. Just dessa dagar markerar en avgörande brytpunkt i deras liv, ett ögonblick då allt förändras för evigt. Filmen kosta 89 kr på CDON.COM

Över en miljon fransmän såg till att denna hyllade familjekrönika blev en gigantisk succé på bio. Filmen skapar ett starkt familjeporträtt genom att under ett dussin år visa upp var och en av de fem familjemedlemmarna under fem mycket speciella, viktiga och synnerligen laddade dagar.

Den får 4 taxibilar i betyg av 5 möjliga av mig. Att det blir taxibilar är för att pappan i familjen hade taxirörelse.

Trailern till filmen  

En av soundtracken till filmen var låten "Perfect Day" med Lou Reed. Den passade som handen i handsken till scenen den var med i. Jag fick gåshud.