Jag såg filmen Margarita with a Straw för ett tag sen på Netflix. Det är ett Indiskt drama från 2015. För regin står Sonali Bose och Nilesh Maniyar. I rollerna ser vi: Kalki Koechlin, Revathy, Sayani Gupta, Hussain Dalal, Tenzing Dalha mfl                

En rebellisk ung kvinna med cerebral pares lämnar sitt hem i Indien för att studera i New York och blir oväntat förälskad och ger sig ut på en spännande resa mot självinsikt.

Jag trodde absolut att den kvinnliga huvudrollen hade Cerebral pares i verkligheten så när jag såg att så inte var fallet så blev jag helt ställd. Hon gestaltade henne så inlevelsefullt och så svårt det måste ha varit att föreställa sig nåt sånt.  Det är en känslosam, glad och hoppfull film som kändes lite feelgood. Hon gav sig inte och ville leva som alla andra, studera, arbeta, skaffa familj. Det är en stark berättelse men ändå lättsam och behaglig. Skriver inget mer om ni vill se filmen. 

Filmen får av mig fyra sugrör i betyg av 5 möjliga

Nu blev det 2 lite djupare filmer på rad. Det är för att jag inte har så mycket att komma med just nu så jag tar till sånt som jag inte hunnit skriva om förut. Ändå är denna film lite mer lättsam och glad i sitt underliggande allvar. Det har blåst väldigt mycket  dom senaste dagarna men i dag strålar solen för fullt så jag antar att det kan bli en varm dag. Jag funderar på att ringa Vårdcentralen för jag har nog fått bihåleinflammation för det gör ont i pannan när jag hostar och snyter mig. Det känns som ett tryck. Ha nu en skön fredag kära ni

#Margarita #Sonali