Direktlänk till inlägg 1 november 2015
Min man och jag åkte iväg i går till min mamma i går och här har vi hamnat i Ulricehamn. Jag var tvungen att gå ut och gå en liten promenad för nacken var så uppspänd så jag var yr och overklig. Det är så vackert i Ulricehamn med sina gamla fina hus och kullerstenar
Tittade in mot en bakgård. Det var lite grått och trist väder med inslag av dimma
Tjusigt smideshandtag
Härliga fönster och balkonger. Jag fotade bara slumpartat och bilderna fick min man sen göra iordning eftersom jag var så trött när jag kom hem igen.
På den anrika affärsgatan kan man se denna ko utanför en "delibutik"
Vi fikade inget på vägen till mamma utan väntade tills vi åkte hem
Utanför en blomster och presentbutik kunde man se denna pumpa i smide
Det blev inte att vi stannade i Borås på vägen dit utan här ser man hur vi åker in till Skene där dom har pyntat i en rondell med denna stjärna som såg ut att vara i koppar. Fick nyss reda på av en blogg/fb vän att stjärnan tänds på kvällen och det skall vara jättevackert
Förra gången vi var dit köpte jag dessa gardiner till mamma i Borås. Jag trodde det gröna mönstret var hela vägen ner men det är grå ränder. Vi kunde inte sätta upp dom då eftersom dom visade sig vara för långa. Jag har lagt upp dom och min man knöt upp dom på stången. Vi visste inte heller att det var knytband.
Det står "grönska" på gardinerna tvärs över lite långt upp. Dom blev inte så tokiga när dom kom upp. Det blev som sagt inte många bilder för jag mådde inte bra ett tag men sen när jag tog värktabletter så blev det lite bättre så jag klarade av hela besöket. Mamma halvsov men efter att vi matat henne så blev hon piggare, hennes ögon glittrade till och hon började prata, skratta och till och med sjunga. Det måste ha varit en gammal vaggvisa hon sjöng från sin barndom eftersom den innehöll textraden "Sov gott, godnatt, godnatt". Jag blev så rörd så jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka för det kändes som mamma kom tillbaka i över två timmar. Än om man inte hörde allt hon sa så var det meningar och ord ibland som var helt tydliga. Hon tittade mot tavlan på väggen från matbordet och utbrast: Vilken fin tavla. Sen vände hon sig mot en personal på andra sidan bordet och sa: Vad fin du är, efter det så vred hon huvudet mot oss och sa: Ni är också fina. Vi spelade in ett klipp för minnesarkivet. Samtidigt som jag blev jätteglad så blir man även lite sorgsen för att hon ändå inte vet vem man är. Jag saknar min mamma så förfärligt mycket så det gör ont i mig.
Nu önskar jag er mina trogna fina bloggläsare en underbar dag i "Londondimman"...
Monica Zetterlund med The look of love.
#Ulricehamn #Ko #Smide #Skene #Stjärna #Gardiner #Mamma #Monica
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|