Min barndomsväninna Eva är just nu på besök i Sundsvall och ni ser henne här utanför W:6 huset som numera ägs av "Studentkåren" Sundvalls Kårhus. Eva skickade lite bilder över mms. Hon bor med sin man i Tranås sedan många år och vi har hållit kontakten. I detta hus bodde vi i en tjänstebostad från det jag var 11 år till 18 år. Då hade min pappa hand om dom fina lokalerna på andra våningen som uthyrdes till olika evenemang. Jag själv var med och serverade kaffe mm i lokalerna så jag har många minnen därifrån. Hon och hennes mamma flyttade från Sundsvall till Filipstad när jag var ca 11 år. Hennes mamma var min mammas bästa väninna, hon dog tyvärr när hon var drygt 74 år gammal. 

Dörren till vår bostad satt där mittenfönstret syns till höger och det fanns ingen stor dörr där Eva står. Min farmor och farfar bodde där före oss och då var det verkligen en idyll med planteringar, gräsmatta med stort fint gammalt träd och fler gamla hus på ena sidan. Tyvärr så har jag inte ork att titta efter gamla bilder just nu så jag kan inte visa hur det såg ut när vi bodde där

Eva och jag gick i lekskola tillsammans som det hette då. Här ser ni henne till vänster, mig i mitten  och Else-Marie till höger. Else-Maries mamma var dagmamma till mig när mamma arbetade. Mina föräldrar var väldigt moderna så dom delade på allt hembestyr och mamma arbetade hela min uppväxt men jag kom inte ihåg om hon arbetade heltid hela tiden. En fotograf besökte vår lekskola och då togs bland annat bilden ovan. Vi skulle spela ett sällskapsspel medans fotografen gjorde sitt jobb, kan inte se vad det är för spel.

W:6 huset har blivit så förändrat med trappor upp på denna sida med balkong och trots att huset är "K-märkt" så har dom förändrat en del inomhus också. Ingången bredvid den vita bilen gick upp till dom pampiga salarna och i källaren i dom långa gångarna låg en Radio och tv-butik. Bilderna var svåra att få till när dom skickas över mms.Tack snälla fina Eva för bilderna som ger nostalgi och känslan av "Tillbaka till framtiden"                

Klicka här för att se en bild på W:6 huset från baksidan, på sajten Sundsvallsminnen 

Pappa hade sitt kontor längst upp i ett tornrum och jag kom ihåg att man gick upp dit och kollade på utsikten ibland och testade även pappas skrivmaskin. Syrran var bara några nåt år då vi flyttade dit. När första majtågen gick så kunde man kolla ut från pappas kontor och det var en upplevelse.  Klicka här för att se bilder från Sundsvalls Veteranmarknad 2014. Klicka här för att se lite av en fin sal på W:6 som är bibehållen och ser nästan ut som när min pappa arbetade där. Man ser rätt bra än om en dansgrupp repar där.

Kannor från Frejas Bod. Kannan längst fram är är snarlik dom kaffepannor som fanns på W:6 från dom hälldes det upp i mindre finare kannor. Pappa gjorde väldigt fina fina smörgåsar som såg ut som ett proffs skapat dom

Eva skickade även med ett foto då hon går uppför Hotell Knausts berömda trappa. Klicka här för att läsa om Knaust och se bilder. Nu tillhör Knaust Elite Hotels, klicka här för att komma in och kolla hur rummen ser ut

Så här ser den ut nedifrån. Det är ett anrikt hotell som drevs av Bo Wilöf som pappa kände och han hade även Vindhems fina restaurang som våra föräldrar tog med oss till flera gånger, Senare så brann den tyvärr ner. Klicka här för att komma in på Sundsvalls Tidning och både se och läsa om Bo Wilöf. Det var fantastiskt att sitta där och äta och samtidigt se segelbåtarna kryssa förbi. Klicka här för att komma in på Knaust facebook. Klicka här för att se spegelsalen på Knaust. När jag arbetade på kontor i slutet av 1960-talet tills 1975 så blev vi i bjudna varje jul på Knaust dignande goda julbord. På den tiden så blev man väldigt bortskämd och vi hade alltid gratis kaffebröd och smörgåsar till fikarasterna.  Klicka här för att läsa mer historik över Knaust

Nylanders  

Så här vackert är Knaust huset och det har fått bevarats på utsidan och även en del på insidan 

#W:6 #Knaust #Eva #Sundsvallsminnen

Acleja Blomsterhandel

Jag är inte i form i dag utan har både huvudvärk och har sovit dåligt. Det händer mycket här runtomkring men jag kan inte gå på nåt. Vi hade tänkt bjuda hem våra vänner A-G och L-G men jag insåg att jag var för trött och efter en biltur i går så strejkade ryggen. Kan sitta en stund och skriva lite men sen får jag gå upp. Nu blev det gnälligt men jag är så less på detta. Nationaldagen är inget jag brukar fira för jag tycker att samhället har krackelerat på många områden. Bara jag tänker på att vissa människor skall ha överflöd av allt och andra skall måsta tigga sig till brödfödan är så orättvist så man blir illa berörd

Tur att det finns vackra blommor att titta på och lite smultronställen man kan gå till och få kraft. Min man får samarbeta lite med mig som ni har sett men nu har jag inga bilder mer iordninggjorda så jag får vänta lite. Tar dom jag har och gör ett miniinlägg. I dag är vädret lite sämre men solen försöker bryta fram.  

Strandpromenaden är helt underbar att gå på, filosofera och rensa tankarna   

En dag då jag var ute på mina promenader så kände jag för Preems jättegoda cappuccino och då blir man glad när man ser personalen därinne, tjejens vackra leende och trevliga sätt värmer upp kropp och själ.                     

Sen blev det då en 10-minuters sittning i Linnarbäcksparken. Coca Colaburken som står på bordet är inte min. Jag dricker aldrig läsk numera annat än i drinkar... . Coca Cola har jag bara druckit några gånger i mitt liv. Fast vi bodde vid Coca Cola fabriken i Sundsvall när jag var barn. Den finns inte där längre. Klicka här för att läsa om detta på sajten "Sundsvallsminnen"

I Linnarbäcksparken hittade jag detta motiv som är en bra förklaring hur jag känner mig till och från just nu. Som en ballong som tappat luft...  men samtidigt så kan jag ju gå på mina ben och bara det får man vara glad för. 

Nu hände det igen, en fågel satt helt stilla på en bänk tills jag fotat klart, men solen gjorde att bilden ändå inte blev så bra. Det har hänt 3 gånger och den ena med en fjäril som satt helt stilla tills jag fotat färdigt. Undrar om det är nåt tecken?...  Jag tror ju att det finns nåt som vi inte vet om. I går kväll när jag lagt mig tillrätta så kände jag en hand på min rygg och ryckte till men jag är så van vid märkligheter och har upplevt mycket genom åren så jag blir inte rädd längre 

Kan det vara en björktrast-unge tro?

Linnarbäcken    

Jag önskar er alla en härlig och upplevelserik helg. Sköt om er och ha det så bra kära bloggläsare

Åsa Jinder tolkar Rise like a phoenix på sitt vis.  

#Smultronställen #Blommor #Acleja #Huvudvärk #Orättvisor #Åsa