Nu har jag avverkat den sista filmen av 4 som jag lånade på Biblioteket så i dag tar jag en promenad dit för att lämna tillbaka filmerna. Det är filmen om "Palme". Det är en dokumentärfilm från 2012 som är regisserad av Maud Nycander och Kristina Lindström, som även skrivit manuset. Den har visats dels som 103 minuter lång biograffilm och dels som en 174 minuter lång TV-film i tre delar. Till Guldbaggegalan 2013 är filmen nominerad i tre kategorier: Bästa dokumentärfilm (Maud Nyclander och Kristina Lindström) och bästa klippning (Andreas Jonsson, Hanna Lejonqvist). Bästa musik (Benny Andersson) och vann i de två sistnämnda.

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild 

Handlingen:

Den 28 februari 1986 sköts Olof Palme ihjäl på öppen gata i Stockholm.  Mordet har i decennier överskuggat bilden av människan.   Nu kommer filmen om Palme. En berättelse om en människa och hans tid.   Om en man som förändrade historien. Olof Palme liknar ingen annan svensk politiker, varken före eller efter honom.  Han var överklasspojken som skapade världens mest jämlika land. Älskad och hatad. Med stöd av privata super 8 filmer från familjen Palme och SVTS gedigna arkiv berättas historien om en av de mest komplexa och märkvärdiga svenska personer i modern tid. 

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild. 

Jag tycker att filmen var jättebra gjord och man gick som på minnenas allé. Tyvärr så var det saker som inte togs upp till fullo ex den skandalomsusade IB-affären där vanligt folk blev åsiktsregistrerade och Palme stod och ljög om detta. Klicka här för att se vad Jan Guillou skriver ang detta och hur han blev utsatt.. Det var ett rörande dokument över en politikers liv på både gott och ont. Det är anmärkningsvärt att dom inte fått tag på den eller dom som mördade Palme och man blir verkligen misstänksam. 

Filmen får 4 rosor av mig i betyg av 5 möjliga.   

En gång på 80-talet såg jag Olof Palme live i Brunnsparken i Göteborg. Jag var på väg hem från mitt arbete och steg av spårvagnen i Brunnsparken för att byta och åka hem till Hisingen. Gick in i Brunnsparken för jag såg att det pågick ett möte där och jag kände igen rösten. Där står Palme på en liten scen bland buskage och lite folk som sökt sig dit. Brunnsparken var då en plats där många av samhällets olycksbarn höll till. Det kändes lite overkligt att han stod där och höll tal mitt i en liten flummig park med dåligt rykte och jag kom ihåg att jag tyckte det var beundransvärt. Han hade även med sig en trubadur som både sjöng och spelade jättebra men jag kom inte ihåg nu vem det var. Man hade ju önskat att man hade haft en kamera med sig men det var inte så vanligt då. Palmes tal var så bra och han själv otroligt karismatisk så jag kunde inte gå vidare utan stod där som fastnaglad tills allt var över. 

Så här ser Brunnsparken ut numera med  fontänen Såningskvinnan/Johanna i mitten. Brunnsparken är uppstädad och rensad från buskage och träd så den ser verkligen inte ut som förr. Då var det en oas där man kunde sitta lite dold men nu är allt helt öppet. Klicka här för att se vart jag hittade bilden. Brunnsparken är belägen mellan Nordstan och Arkaden och mellan två av Göteborgs äldsta gator, Norra Hamngatan och Södra Hamngatan (egentligen avgränsar Stora Hamnkanalen i norr).