I dag när jag var ute och gick så träffade jag på denna fina katt som jag träffat på många gånger  den är så orädd så den kommer fram och vill bli klappad på varje gång. Den är så snabb så man hinner knappt få nåt foto av den. Jag skulle ha ställt in klickfunktionen. 

Jag hade fått tag på en färsk hel kyckling på ICA från en fin gård som jag inte kom ihåg namnet på (extra pris) men kycklingen var så otroligt god så vi satt länge och "Efternjöt" som är ett nytt ord min man börjar svänga sig med....  Min man fick krydda kycklingen innan för det är han suverän på.    

Han använde bl.a lite av en glögg som vi fått över sen julas men han tog bara lite så det blev lite mer karaktär på kycklingen och den var så mör och saftig. Det var den godaste kycklingen vi ätit på länge. Till den hade vi buljongkokt potatis, brocolli, morötter och palsternacka och en kall sås som ni får receptet på nedan. Vi tog också lite röd vinbärsgelé som är jättegott till både kött och kyckling.  

3-4 personer

2 dl matyoghurt (det går även bra med turkisk yoghurt) då blir den lite fastare.

1 msk bostongurka

lite finhackad rödlök

Curry efter behov

Rör ihop allt och låt stå en stund i kylskåpet före servering.  

Efter maten åkte vi iväg till Jönköping för att kolla efter nåt bord till köket för vi har övergett idén med köksö eftersom vi sällan sitter i köket och vi behöver inte mer lådor eller skåp. Bättre då med ett barbord igen men lite större så man kan ha det som en avlastningsplats och även stå där och baka mm. När vi har besök så sitter vi alltid i vardagsrummet där vi redan har tre ställen att sitta på. Vi hittade  ett barbord på IKEA men det var tillfälligt slut och kommer hem i morgon så vi åker tillbaka dit senare. Det bordet var lite större och bredare än det vi hade i köket när vi bodde i eget hus. Det bord vi har nu är runt, för lågt och för stort så vi stöter emot det hela tiden så det är i vägen.  Vi har redan höga stolar som passar till barbord som är 90 cm högt. Dom stolarna skall jag fixa till med spraymålning. Vi var till en second hand för att kolla också men där fanns inget som passade.  

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild

Jag hade inte en aning om att sitarmästaren Ravi Shankar dött så jag har missat en del. Det känns tråkigt men han hade ändå uppnått  en ålder av 92 år och det är inte alla förunt. Klicka här för att se vart jag hittade denna nyhet. Jag har haft musik av honom i min blogg  några gånger, och det var inte så länge sen sist. Han är pappa till sångerskan, pianisten och kompositören Norah Jones som också är en favorit.

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild på en sitar. 

Han föddes 1920 i Varanasi, Uttar Pradesh, Indien, död 11/12 2012 i San Diego, Kalifornien, USA. Han var en indisk musiker, sitarspelare och kompositör. Efter att han studerat inom indisk klassisk musik så ledde han en intrumentalensemble i indisk radio mellan 1949 och 1956. Han bidrog musikaliskt till Satyajit Rays filmtriologi Apu och han har även spelat med Akbar Khan.

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild på Ravi Shankar och George Harrison (dog 58 år gammal) från fd The Beatles. Hans inflytande på The Beatles är välkänt och han lärde bland annat George Harrison spela sitar. Han belönades med Polarpriset 1998 och vann flera grammys.

Anoushka Shankar

Han var även far till en av dagens mest framträdande sitarspelare Anoushka Shankar. Ravi Shankars brorson Ananda Shankar (död 1999) var även han sitarspelare.

Här spelar Ravi Shankar tillsammans med sin dotter och lite andra musiker

Ravi Shankars döttrar spelar här tillsammans låten "Easy"

Klicka här för att komma in på min gissningstävling som avslutas på måndag 7/1 10.00

Stilla flyter Lagan och det känns som hösten kommit tillbaka och vi har backat till 2012....   Kunde vi inte fått ha snö åtminstone några veckor?. Nu har vädret gått så upp och ner så det känns som en bergodalbana.  Fast varför klaga, just nu går det ingen nöd på varken min man eller mig. Vi har klarat oss genom många svårigheter och sjukdomar med livet i behåll. Det känner jag mig jätteglad för så vad spelar det för roll om vädret inte är som man vill.  Saker som händer runtomkring gör att man får sig en tankeställare. Uttrycket "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" skall bli mitt nya mantra.

Klicka här för att komma in på Markbladet i Kinna som är en tidning som min syster arbetar på. Där står det också lite skrivet om Jarl Borssén  som nyligen avled. Jag skrev om honom i går. Tips från syrran....   

Vi har varit så trötta och slöa så jag hade en jättedisk som väntade på mig i morse. Vi har ju ingen diskmaskin sen vi flyttade från huset men vi har vant oss nu än om vi vill ha en. Vet inte vart man skall sätta den då i vårt lilla kök. Vi hoppas att vi till helgen kan åka till min mamma. Vi var ju inte dit i jul men syrran och svågern var hos henne flera gånger så det gick ingen nöd på henne och hon var glad och rätt pigg.

Här kommer lite lugn och skön musik med Stan Getz och Lars Gullin, "Flamingo". Stan Getz har jag träffat live efter en konsert i Göteborg så jag har hans autograf. Han var jättetrevlig, charmig och lite flörtig...  

Klicka här för att komma in på Stan Getz hemsida. Han föddes 1927 i Philadelphia, Pennsylvania. Han dog 1991 64 år gammal. Han var en amerikansk jazzmusiker och han anses vara en av de bästa saxofonisterna genom tiderna. Han behärskade fler instrument såsom fagott och kontrabas.

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild

Klicka här för att komma in på Lars Gullins hemsida. Han föddes 1928 i Sanda, Gotland och dog 1976  så han blev endast 48 år gammal. Han var en svensk jazzmusiker, orkesterledare och spelade saxofon och piano. Han började sin musikaliska bana med att ägna sig åt klarinett och saxofon och spelade i bl.a den militära musikkåren på Gotland redan som 13-åring. Innan han fyllde 21 år så övergick han till barytonsax.

Efter en bloggfri dag så känner jag att jag grävt upp mig ur trötthetsträsket.  Jag har både gjort avslappningsövningar,  promenerat, och det skall nu bli en vana så jag har beach 2013 att se fram emot...  än om jag inte är intresserad av sol och bad så kan man ändå åka på sköna utflykter i vår och sommar med en sundare kropp i bagaget...  

Så vi får hoppas att det rinner på och blir ett bra 2013 än om det inte finns några garantier. Alla har vi våra sorger, plågor och bekymmer.

Helst vill man ha livet så här spegelblankt men inte alltför lungt för några stormar då och då piggar upp (undantaget sjukdom).  

En och annan fika får året gärna innehålla också så man får en guldkant på tillvaron. Vi tog en varm försvinnande god smörgås på Ritz i går.

Att träffa på en sån här fin hund piggar även upp och gör att man får sig en extra kick av energi. Det är en honhund som heter Estelle och är av rasen papillon.

  Det gör heller inget om man stöter på såna här finingar som skäller på en när man går förbi... det är också uppfriskande. 

Att fota sin man bredvid 2012-års gran  på torget känns också  varmt i hjärtat. Nu är jag väl ändå för sentimental...  

Min man testar hur det känns att vara staty...  med mig som regissör...   

Välnärda fåglar av många slag nere vid härliga Ingelund och dess vattendrag Lagan.

Närkontakt av "Tredje graden"

En av tre elefanter vid en liten fin lekplats. 

Våra faschinerande ankor tre.  

Med detta inlägg så hoppas jag att vi alla skall få många ljuspunkter som möjligt under 2013 

Doris Day med "Sentimental Journey". Klicka här för att komma in på hennes hemsida. Doris Day är född 1924 i cincinnati, Ohio. Hon är en amerikansk jazz- och populärsångare samt skådespelare och lever fortfarande och har uppnått en ålder av 88 år. Har nog sett alla hennes filmer och växte upp med musiken. Hon var ofta på tv på den tiden och mina föräldrar gillade henne. 

Hon började som dansös men tvingades sluta efter en bilolycka 1937. Det gjorde att hon bytte inriktning och blev sångerska istället i olika storband. En orkesterledare föreslog att hon skulle byta sitt namn Kappelhoff till Day efter en sång "Day after Day" som fanns i hennes reportoar. Klicka här för att läsa mer om henne. När jag var liten flicka så hade jag en jättebra sångröst så jag fick alltid sjunga när mina föräldrar hade fest. Tyvärr var jag så blyg så jag gömde mig bakom en dörr eller draperi för att kunna klara av sångnumret...  då sjöng jag även en låt som Doris Day framfört "Que sera sera".  Min sångröst blev sämre när jag kom i 15-årsåldern så nån sångerska blev det aldrig av mig trots att många trodde det.  Jag hade säkert kunnat börja i nån kör men det blev aldrig av och jag fick andra intressen.